USA:s ekonomi fortsatte att växa med 5,7% under det sista kvartalet av 2009. För hela 2009 gick den tillbaka med -2,4%. Även om 7 miljoner arbetare i USA har förlorat sina jobb under krisens förlopp, verkar det som den stora depression är över. Bill Jefferies funderar över hur utsikterna ser ut för återhämtningen.

Under sommaren 2009 hävdade flera marxistiska ekonomer att världen gått in i en stor depression. Andrew Kliman spekulerade över att USA kanske "aldrig skulle återhämta sig" från denna kris. Richard Brenner från L5I [League for the Fifth International] sa att de finansiella räddningsåtgärderna som räddade bankerna från kollaps hade “förvärrat” krisen, att det inte skulle bli någon återhämtning före tidigast 2011 och till och med då skulle den vara bräcklig. Chris Harman sa att exakt som efter 1929 års stora depression skulle det ta tio år för världen att återhämta sig.

Dessa katastrofinriktade marxister förväxlade en finansiell kris av enorma proportioner med en kollaps för själva kapitalismen. Deras missuppfattning av perioden och krisens karaktär inom ramen för denna, var en konsekvens av deras hävdande att det pågår en strategisk “överackumulering” av kapital, som har existerat ganska oförändrad sedan det tidiga 1970-talet. Globalisering, kapitalismens expansion in i Kina och de tidigare centralplanerade ickekapitalistiska ekonomierna i Sovjetunionen och Central- och Östeuropa betydde inget för dem. Perioden mellan 2003-2007 som Economist betecknade som den starkaste boomen i kapitalismens historia, var för dem en period av stagnation och nedgång, med fallande vinstnivåer, tillväxt och investeringar.

Lehman Brothers och krisen

Över vintern 2008/9 frös bankutlåningen. Kollapsen för Lehman Brothers, den femte största investmentbanken i USA, innebar att inte ens banktillgodohavanden var trygga. Handel som var beroende av finansiering från bankerna stannade av tvärt. Och så gjorde det industriproduktionen. Nedgångens nivåer snuddade kortvarigt nivåerna i den stora depressionen efter kraschen på Wall Street 1929.

Trade monitor January 2010

http://www.cpb.nl/eng/research/sector2/data/trademonitor.html

Men inte under någon längre tid, den globala kapitalismens rikedom, stinn som den var av vinster efter boomen 2003-2007, och utsikterna för framtida vinster innebar att den globala kollektiva kapitalisten snabbt vidtog åtgärder för att förhindra en fördjupning av krisen. I februari 2009 hade bankerna lösts ut och en serie reflationära åtgärder iscensatts för att rädda världsekonomin. I november 2009 hade den industriella produktionen återhämtat 60 procent av nedgången och handeln 40 procent. De har fortsatt att växa under december och januari så det är rimligt att förvänta sig att till våren kommer den globala produktionen och handeln att ha hämtat sig från den nedgång de upplevde under krisen. Vinsterna som är motorn i kapitalackumulationen hade vid mitten av 2009 återhämtat mycket av tillbakagången och hade fortsatt att stiga under det sista kvartalet. Nivåen på på det fria kassaflödet och vinster före avskrivning befinner sig på rekordnivåer.

Och nu?

Så under loppet av 2010 är det rimligt att världsekonomin, driven i synnerhet av den kinesiska asienledda boomen, pågående stimulansåtgärder och lageruppbyggnad, kommer att fortsätta att återhämta sig från krisen och det med en ganska stor hastighet.

Vad som fortfarande är okänt är vad som händer sedan, när väl regeringarnas reflationära åtgärder upphör i slutet av året. Det var en stark återhämtning efter recessionerna 1974 och1981, omedelbart följt av ytterligare kriser. Det är möjligt att det kommer att bli en fortsatt inbromsning så fort de reflationära åtgärderna uphör, i synnerhet som de olika ekonomiernas regeringar försöker att återta en del av sina lösensummorna för att rädda bankerna genom skattehöjningar och utgiftsnedskärningar.

Å andra sidan, styrkan hos den kinesiska boomen, sjunkande arbetslöshet i de viktigaste ekonomierna, fortsatta höga vinstnivåer, en återhämtning av investeringarna och det avgörande faktum att världen förblir öppen för handel, har inte sett betydande steg att återomfördela världsekonomin mellan rivaliserande block, USA, Europa, ett Kinalett Asien innebär att det är möjligt att ytterligare en boom kan följa.

Bill Jefferies

(Artikeln är översatt och något förkortad av Socialistiskt Alternativ. Klicka här för att läsa den oavkortade artikeln i original.)

Socialistiskt Alternativ 220210