Som socialist, vare sig kvinna eller man, finns det ingen anledning att sluta upp bakom kraven på fler kvinnor i företagens styrelserum. Det handlar inte om en jämställdhet som kommer majoriteten till godo, utan om en exploatörernas jämställdhet; en den privilegierade minoritetens jämställdhet istället för en jämställdhet som omfattar majoriteten.

Det kan låta underligt för den som från barnsben lärt sig att betrakta det kapitalistiska samhället som något självklart och evigt istället för den kortvariga företeelse det faktiskt är i mänsklighetens historia.

Som Marx, för att inte tala om historiska ledare för den socialistiska kvinnorörelsen som Clara Zetkin och Alexandra Kollontaj, påvisade är det kapitalistiska samhället ett klassamhälle; ett samhälle där en privilegierad minoritet exploaterar och skor sig på den stora majoritetens arbete.

Sverige är på inget vis något undantag. Även här är den ekonomiska makten i händerna på en minoritet med stort politiskt inflytande – ofta med regering, riksdag och den offentliga byråkratin som transportkompani berett att effektuera ”näringslivets”, läs kapitalets, beställningar, vare sig det handlar om EU-medlemskap, kärnkraft eller motorvägar och framställa det som att det ligger i "hela samhällets intresse".

Yttersta gränsen

Som vi redan påpekat tidigare går den yttersta gränsen för jämlikhet mellan könen i ett kapitalistiskt samhälle mellan att tillhöra samhällets toppskikt av exploatörer och deras hjälptrupper i den offentliga byråkratins toppskikt eller att tillhöra den stora majoriteten av exploaterade.

För socialister, som vill avskaffa den kapitalistiska exploateringen finns därför ingen anledning att driva eller sluta upp bakom krav på fler kvinnliga högavlönade direktörer i toppen av den odemokratiska hierarki ett kapitalistiskt företag utgör. Än mer som det inte finns något som tyder på att kvinnliga toppchefer i det privata ”näringslivet”, eller för den delen den offentliga byråkratin, skiljer sig från sina manliga likar i fråga viljan och beredvilligheten att tjäna Mammon  – vare sig det handlar om att öka arbetspressen eller sparka "medarbetare" för att tillfredställa kapitalets krav på största möjliga vinst - och själv tjäna på det.

Arbetardemokrati

Det innebär dock inte att socialister är likgiltiga för frågan. Tvärtom. Mot kraven på ökad jämställdhet i styrelserummen - föga förvånande oftast förespråkad av borgerliga feminister - förespråkar vi jämställdhet för alla och därmed radikalt ökad jämställdhet för den stora majoriten av kvinnor; bort med alla exploatörer och byråkrater oavsett kön, alla hierarkier, "respektavståndslöner" och andra privilegier – för de arbetandes demokratiska styre över såväl samhället som den egna arbetsplatsen. Kort sagt: socialism!

Krav som för den delen även har full giltighet i förhållande till arbetarrörelsens egen byråkrati.

AC

Socialistiskt Alternativ 200210

Tycker du att det vi skriver är tänkvärt, tipsa dina bekanta om Socialistiskt Alternativ: http://www.socalt.org/