(Följande artikel publicerades i Internationalen 40/88 i samband med OS i Sydkorea 1988. Den illustrerar hur godtyckligt eller snarare vindflöjelartat västliga politiker och media behandlar evenemang som de olympiska spelen. Eftersom det inte existerade någon massiv opinion som ifrågasatte de olympiska spelens förläggning till Sydkorea trots dess bristfälliga meritlista i fråga om demokrati, så hördes knappt någon kritik mot de olympiska spelens placering i Sydkorea från ledande politiker och tongivande media i väst. Istället kunde man få läsa troskyldiga artiklar i pressen om den sydkoreanska ”succésagan”, till och med i det då helt LO-ägda Aftonbladet.)

Aftonbladet tänker till om Sydkorea:

-Gå i generalernas skola!

-Sydkorea är ett skolboksexempel på hur ett fattigt u-land skall bära sig åt för att bli en ekonomisk succésaga, skriver LO-ägda Aftonbladets fjärran östern-korrespondent Kjell Fornander i tidningens temabilaga om Sydkorea.
Om det är sant är det dags att lägga om riktlinjerna för svensk biståndspolitik.

Ty enligt Fornander bryter sig ett fattigt land ut ur underutvecklingen genom att:

-Låta generalerna bestämma.

-Undertrycka alla demokratiska och politiska rättigheter och mörda eller kasta oppositionen i fängelse

-Alliera sig med världens starkaste imperialistmakter och till och med delta i deras krigsäventyr.

-Låna och ta emot imperialistiskt kapital i stor skala.

-Gynna företagskoncentrationer i stor skala

-Möjliggöra en hård och hänsynslös exploatering av landets arbetare

-Bli beroende av världsmarknaden genom att skapa en snävt exportinriktad industristruktur som dessutom är starkt beroende av utvecklingen på några få marknader.

Ty allt detta är verkligheten bakom succésagan.

Kort period

Ända från andra världskrigets slut och landets delning har södra Korea styrts av olika auktoritära regimer som undertryckt alla demokratiska rättigheter och som mördat eller fängslat all opposition. Det är egentligen  bara under en kort i början av 60-talet och nu som något som liknar en parlamentarisk demokrati existerat och existerar i Sydkorea. Lika lite som i början av 60-talet bottnar den nuvarande situationen i att den sydkoreanska regimen tänkt om.

Då som nu har regimen helt enkelt tvingats till en rad demokratiska eftergifter av en bred opposition vars spjutspets utgjorts av studentrörelsen.

Om den nuvarande situationen, ”den bräckliga demokratin”, blir bestående är ännu långt från avgjort.

De konservativa generalerna är en maktfaktor av första rangen i den sydkoreanska politiken. De leder en 800 000 man stark krigsmakt, världens sjätte största, som är fullständigt genomsyrad av rabiat antikommunism och ett lockande instrument att tillgripa mot radikala krafter och krav.

De sydkoreanska generalerna har inte bara finansierats och utrustats av USA, de har också tackat genom att förvandla sitt land till en av USA:s allra trognaste allierade. Bland annat deltog sydkoreanska truppkontingenter i USA:s krig i Vietnam där de främst gjorde sig bemärkta genom att mörda och terrorisera civilbefolkningen.

Roe Tae Woo, presidenten, var en av dem som tjänstgjorde i Vietnam. Han spelade dessutom en nyckelroll i den kupp som gav makten åt hans föregångare på presidentposten, Chun Doo Hwan, som för övrigt handplockade Roh Tae Woo som sin efterträdare. Roh är också en av de ansvariga för massakern i Kwanju då hundratals demonstranter dödades.

USA har 40 000 man stationerade i Sydkorea. Trots att Nordkorea inte förfogar över några kärnvapen har regimen dessutom upplåtit sitt territorium åt amerikanska kärnvapen – som ensidigt kontrolleras av USA. Det säger sig självt att om en kärnvapenkonflikt mot all förmodan skulle bryta ut är Sydkorea en given måltavla.

Men det är inte bara på det militära planet som Sydkorea dansar efter imperialismens pipa.

Trots att USA understött den regim som de själva skapat med enorma summor har regimen skuldsatt landet upp över öronen. Sydkorea är faktiskt en av Asiens största låntagare med en skuldbörda på 37 miljarder dollar.

Industristrukturen har dessutom helt medvetet underordnats ett fåtal jätteföretag.

Kjell Fornander, konstaterar själv att de fyra största industrijättarnas – Samsung, Hyundai, Lucky-Goldstar och Daewoo – sammanlagda intäkter 1987 uppgick till 81miljarder dollar, en summa som motsvarade två tredjedelar av Sydkoreas bruttonationalprodukt. Enbart Samsung med 150 000 anställda omsatte 1987 en summa motsvarande en femtedel av Sydkoreas BNP. De tio största chaebol, som företagsjättarna kallas, stod för 65 procent av värdet på landets export.

Jätteföretagen är dessutom starkt exportberoende vilket gör dem mycket känsliga för förändringar på världsmarknaden. Samsung får hälften av sina inkomster från utlandet och Goldstar omkring 65 procent.

USA är givetvis den största exportmarknaden. Det svarar för nära 40 procent av exporten som 1987 uppgick till ett värde av 18 miljarder dollar. Exporten till Japan, den andra stora marknaden, uppgick till 8 miljarder.

Detta gör att den ekonomiska utvecklingen i mycket stor utsträckning är avhängig USA:s ekonomiska utveckling.

Hänsynslös

”Det har varit långa arbetsdagar och ungen att klaga hos. Det har varit blygsamma löner och många restriktioner” – det är Kjell Fornanders beskrivning av den hänsynslösa utsugning som den sydkoreanska arbetarklassen utsatts för. Den engelska affärstidningen Economist kan knappast misstänkas för att vara vänstervriden; så här beskriver dess fjärran östern-korrespondent arbetarnas villkor:

”Oundvikligen har Sydkoreas välstånd byggts på ett sätt som det viktorianska Englands Mayhew skulle känna igen, på mänskligt lidande. Säkerhetsföreskrifter sätts ur spel: den 22 april i år dog 22 av 28 kvinnor i en brand i fabriken som också utgjorde deras sovsal. Dessa kvinnor framlevde och arbetade sina 11-timmars arbetsdag på en yta av 35 kvadratmeter. För en månad, under vilken de hade två lediga dagar, betalades de så lite som 180 000 won (cirka 1 600 kr). Industriolyckor är tre gånger fler än i USA Tre av 100 arbetare kan förvänta sig att bli skadade varje år." …

"Kvinnorna som i genomsnitt betalas med mindre än hälften så mycket som männen, drabbas hårdast. Många blir prostituera­de och arbetar på Itaewons bak­gator, glädjedistriktet som vuxit upp runt den viktigaste amerikanska militärbasen i huvudstaden, tiotusentals andra hamnar i Söuls 'liderliga frisersalonger' där en 'klippning' på lunchrasten kostar 10 000 won, inklusive alla trimningarna",

I ”skolbokexemplet" ingår också den export av arbetskraft som uppstod i kölvattnet på Vietnamkriget. Sydkorea har tjänat flera miljarder på kontrakterad ko­reansk arbetskraft i utlandet, som under en period till och med var en av de mest framgångsrika tillväxtbranscherna,

En av de mer bisarra påminnelserna om dess betydelse, och baksida, stod den 1979 mördade diktatorn Park Chung Hees utbildningsminister för vid ett be­sök i Japan i april 1973. Vid ett besök på en sydkoreansk skola i Tokyo hänvisade ministern till "de berömvärda patriotiska stämningarna hos många av de sydkoreanska khiesang och natt­klubbsvärdinnorna som kommit till Japan och säljer sina … för nationen.” Det i tryck utlämnade ordet var ett uttryck som enligt en framträdande koreansk författare, till och med en gangster skulle tveka att använda i privat sällskap.

Det är inte bara människorna utan också miljön som utsatts för hård exploatering. Det starkt nedsmutsade vattnet utanför Pusan på östkusten gav OS-organisatörerna huvud­bry eftersom det var dit man tänkt förlägga seglartävlingarna

Kontentan av den sydkoreanska utvecklingsstrategin är inte en ökad självständighet utan tvärtom ett extremt ökat beroen­de av världsmarknaden på alla plan och det till ett mycket högt pris; Det är sant att ekonomin gynnats av 80-talets internationella ekonomiska utveckling, men de bottnar inte i något för­utseende.

Den sydkoreanska prestationen har faktiskt en hel del gemensamt dopingen inom idrotten - meto­derna ger på kort sikt sto­ra framgångar men det långsiktiga priset kan visa sig vara förödande.

Nog finns det bättre exempel att ta efter för det u-land som vil1 ge sitt folk drägliga villkor, Varför inte istället gå direkt till grunden med den så kallade underutveck­lingen, nämligen den snedut­veckling som imperialistiska världsordningen tvingat in lan­det i. Men sådant brukar sällan få entusiastiska applåder på Aftonbladets sidor,

Anders Hagström

Not: Henry Mayhew är känd för sina studier av Londons arbetare och fattiga i mitten acv 1800-talet.

Socialistiskt Alternativ 210708 

Läs mer: Folkolympiaden i Barcelona 1936